Vind och sol har låga utsläpp
Energiproduktion med vindkraftverk är nära nog helt utsläppsfri. Däremot är tillverkning och installation samt omhändertagande av uttjänta vindkraftverk inte utan miljöpåverkan. Energiåterbetalningstiden är dock relativt kort, studier visar att ett 2MW–vindkraftverk har en energiåterbetalningstid på 5 till 8 månader.
Även storskaliga solparker har mycket låga utsläpp, jämfört med fossila energikällor. Solparker kan dessutom enkelt samexistera med annan verksamhet såsom odling eller djurbete. Livscykeln för en solpark är lång, 45-50 år, och därefter är marken lätt att återställa.
Det har också visat sig att vind och sol, med hjälp av modern teknik, är de mest kostnadseffektiva sätten att producera elektricitet. Att bygga nya, moderna produktionsanläggningar för vind- och solenergi minskar också det totala utsläppet av CO2 för energiproduktion genom att nya energislag ersätter fossila bränslen.
Vad gäller utsläpp per energikälla under hela livscykeln har Förenta nationernas klimatpanel IPCC räknat ut ett medianvärde bland referensgranskade studier:
Återvinning och cirkulär ekonomi
Förutom att uppnå koldioxidneutralitet behöver vi också utveckla lösningar för cirkulär ekonomi.
Vindkraftverkets livscykel består av tillverkning, transport och installation, drift och underhåll, samt omhändertagandet när kraftverket är uttjänt, det vill säga avveckling, återvinning och kassering.
Vindkraftverket och dess komponenter är i huvudsak återvinningsbara. Med dagens metoder kan man – beroende på tillverkare –återvinna mer än 90 procent, eller i vissa fall till och med hela vindkraftverket.
De huvudsakliga materialen i dagens vindkraftverk är stål, koppar och aluminium, material som kan återvinnas effektivt. Andelen återvunna metallkomponenter är redan idag mycket hög, i regel nära 100 procent.
Vindkraftverkets rotorblad är tillverkade av glasfiber. Ilmatar Energy planerar att återvinna vindkraftverkets rotorblad med hjälp av teknik från Stena Recycling Finland. Med denna återvinningsteknik kan glasfiber återanvändas i cementindustrin.
Främjande av biologisk mångfald I projektutveckling
Vi följer skadelindringshierarkin
Det viktigaste och mest effektiva sättet att bevara biologisk mångfald är skadelindringshierarkin:
- Att undvika
I projektutvecklingsfasen väljs områden med låg biologisk mångfald, såsom gamla torvmossar, åker- och trädamarker eller intensivvårdade skogar. Skyddade områden eller områden med gammal skog, värdefulla klippområden och odränerade naturliga myrar utesluts redan tidigt i projektutvecklingen. När ett lämpligt område har hittats utförs omfattande miljöstudier under tillståndsfasen. Innehåll och omfattning i miljöstudierna beror på områdets läge och egenskaper. Målet är att skydda värdefulla naturområden, ekologiska nätverk och djurvägar i planeringen av våra projekt.
- Att lindra
Om försämring av den biologiska mångfalden inte kan undvikas är skadelindring nästa steg. Medlen för att lindra skador på biologisk mångfald kartläggs i projektutvecklingsfasen så att de åtgärderna kan beaktas under byggfasen. Vid planering av lindrande åtgärder ska områdets egenskaper och lokala naturvärden beaktas. Det mest effektiva sättet att lindra skador är att försöka rädda så mycket som möjligt av befintliga naturvärden på plats. De negativa effekterna på biologisk mångfald kan lindras på följande sätt:
- Planering av alternativa vägar för djur.
- Placering av projektet så att det inte skadar eller försvagar värdefull natur.
- Tillräckliga skyddszoner utanför konstruktionen för att skydda värdefull natur.
- Skydd av värdefull natur under exempelvis byggskedet.
- Flytt av värdefulla objekt till en säkrare plats under byggarbetet, t.ex. omplantering.
- Schemaläggning av byggarbeten vid optimala tidpunkter t.ex. eventuell trädfällning utanför fågelhäckningssäsongen
Den biologiska mångfalden i området kan främjas genom skapande av nya livsmiljöer, till exempel beten där pollinatörer och traditionella livsmiljöarter trivs, små dammar för t.ex. grodor och trollsländor eller utplacering av insektshotell och högar av förmultnande ved som livsplats för t.ex. insekter och svampar.
Att ta hand om nya livsmiljöer under hela livscykeln är viktigt. Främmande arter ska avlägsnas och effektiviteten hos begränsande åtgärder behöver övervakas.
- Att kompensera
Om förlust av naturvärden inte kan undvikas eller skador som orsakas inte kan lindras i tillräckligt hög grad är det sista alternativet att kompensera.
Kompensation av förlorade naturvärden är utmanande, eftersom den biologiska mångfalden ofta är platsspecifik och alla naturliga livsmiljöer är unika. Det finns inte två helt identiska livsmiljöer eller arter. Det primära sättet att kompensera är att skydda så mycket som möjligt av en naturlig miljö som liknar den förlorade livsmiljön. För att uppnå detta behöver man utföra en naturtypskartläggning för projektområdet, utifrån vilken liknande naturtyper kan skyddas i samma utsträckning så nära projektområdet som möjligt. Kompensationsåtgärder passar bättre för att ersätta koldioxidutsläpp än biologisk mångfald. Så gjorde vi på Ilmatar till exempel under Kohiseva-projektet.